Timmerdrift i Perseskogen 1921

En dikt av Viktor Nyberg

Hotell "Knapp näring"


Nu går driften ur skogen med buller och bång
Och bjällrorna sjunga sin klingande sång
Det är levande liv hela dagen
Nu susar de ned på getdoningars bank
De yviga granar och furan så rank
Nu är deras livstimma slagen.

I tidiga morgon förrn dagen har bräckt
Och stjärnhimlens gnistrande facklor släckt
Du hör bjällrornas sång bort på vägen
Där hörs ”Sköttens” väldiga klockors bång
Kanske får du ock höra hans muntra sång
Ty därtill han är rätt benägen

Och där kommer Artur så nyter och pigg
Och åker så lätt som han åkte i gigg
Med Nils Nilsson i ”hûse” bakefter
Du hör rösten på viktor på nordby ännu
I fall du är ute på slaget halv sju

Han hörs långt där han gormar och käfter…
Bort i Härnäsevägen två bjällror du hör
Som snart skall sjunga med i de övrigas kör
Det är Carl Nyqvist och David som kommer
De har påsin lott ett väldeligt knog
De härja i Lyckas Säljvålaskog

Den håller båd fötter och tommer
Algot Hedqvist och Nestor och så några till
Ifrån Fryksdaln som ej kan om vintern bli still
De är med i den klingande raden
Om ej dessa var med när som ”drefta” står på
Det vore som ej det var riktigt då

I timmerköring har dessa ta´t graden.
Där hörs Mällatomtbruntens skåkbjälleklang
Med Magnus bakefter som gnolar en sang
Där han gnor uppåt Kvarngrinnebacken
Det är Wahlund och han som kampera i lag
Och kör kastved åt Arvika Kakelbolag

Ner ved sågen där lägger de stacken
Andreas med guten och Svarten och Rön
De frukta visst ikke för självaste dön
För de kör så det blåser om öra
Ja Valfrid och Ljungberg stort sämre ej är
För där går det undan blott myararna bär

De är friskingar också att köra.
Nu Bockebergsökna i år skall bli ren
Så nu blir det kvar bare stöbber och sten
Ej en slana blir kvar på dess fälle
Det är ödsligt att se hur det där tar sig ut
All den väldige skogen är akkurat slut

Men det vart väl nå annet i stället
Du ser rusch efter vägen vareviga dag
Men ge dig till skogarna också ett slag
Och titta till huggarelagen.
Du skall se på det friskaste liv även där
Det blänker i stål så i ögat det skär
Och ett domp och ett brak hela dagen

Så går driften ur skogen med buller och bång
Och bjällrorna sjunga sin klingande sång
Och det sjunger bland skogarnas stammar
Det är arbetets friska och härliga lov
Som klingar så mäktigt ur skogarnas hov
Från höjdernas taggiga kammar.

Viktor Nyberg föddes 1884. Växte upp på gården Nydal i Perserud Arvika Landsförsamling.Han gick i Perseruds skola och gick ut där 1896. Gick sedan en kameral utbildning på Krisinehamns praktiska skola. Arbetade som kontorist på Arvika Verken AB och blev föreståndare för Perseruds Kraftstation när denna startade 1918. Köpte gården Nordhagen i Perserud där han levde fram till sin död 1945

Anteckningar från Perserud, nr 83

Källa: Byalagsarkivet

När Ljuset Kom

Så skulle vi då äntligen få det efterlängtade ljuset. Montörerna August Vide, Ola i Täppa, Robert i Änga och Friden på Lövåsen, hade länge gått i stugorna och monterat. Allt var klappat och klart för att provköra. -O så ljust det blev, det lyste upp alla vinklar och vrår, bort med allt fotogen och karbidos.Så tänkte vi denna för bygdens folk så efterlängtade dag, den 17 mars 1918.

Mor och jag voro ensamma hemma, förmiddagen gick och klockan blev halv tolv. Jag stod vid bordet och arbetade smör och lampan hängde rakt över mig i taket. Nu började ett förfärligt oväsen i lampan .Det lät som den mest skrälliga motorcykel och plötsligt började det ryka och taket svartnade runt om..Mor och jag blevo mycket skräckslagna och mor tog en skopa vatten och slängde upp mot taket. ”Vi måste ha tag på Vide”, sade mor, skynda dig i väg och skaffa hjälp, det brinner snart.

Jag sprang iväg men först skulle jag höra hur det var på Östtomta och kom just lagom för att se Frits bära ut hembiträdet Klara Därnole från ladugården. Där hade det börja brinna i ladugården och Klara hade slängt på vatten och fått en stöt. Jag trodde Klara var död, och det trodde nog mor Ida också, för hon skrek förtvivlat: ”Klara, Klara”!

Vy över Nystuga
Vy över Nystuga

Nu slog en eldslåga ut från intaget i väggen och korna släpptes ut.. Benen vill nu inte bära längre, men det var att skynda vidare och skaffa hjälp. När jag kom till Torpåsbakken, fick jag se Einar på Nytomta ute på gårdsplanen och jag skrek på honom att båda folk, ”dä bränner hemma och på Östtomta”. När jag kom tillbaka kom just Maria i Haget springande och gråtande sade hon, ”Dä bränner hemma, hästarna ligger döda i stallet och drängen Viktor feck en stöt av stallnökkeln, så han stöp baklänges”. ”Vi skulle ha fatt på Vide ,” sade hon.

Nu kommer vi att tänka på ladugården och skyndade dit. Vi sågo inget för rök, men efter en lång stund, när det blev tvärdrag, kunde vi se konturerna av korna. Där var monterat med blykabel och den hade smält. Nu kom Vide och han slog isär i alla transformatorerna och vi hade säkert honom att tacka för att inte hela Perserud brann upp. Så kom Mari på Lillåsen och Ragnhild på Nytomta med varsin hink och allt flera strömmade till för att hjälpa till med släckningen. Det var så varmt på ladugårdsvinden så det blev ett fasligt vattenbärande i alla tre stugorna. Artur på Lillåsen tog en stege och klippte av ledningen till ladugården och Hjalmar på Nytomta sändes till kraftstationen för att säga till maskinisten Petter Nyberg att slå av strömmen.

Han tyckte det gick så tungt och konstigt och hade ringt Arvikaverken och varskott detta, men där svarades endast ”Kör”. Högspänningsströmmen hade kommit i ljusledningen och transformatorn kolade upp som en mila.

Vide och Robert hade kokat oljan i lillstugan på Gärdet. Vide tyckte den var för dålig och delgav disponent Brunskog sina farhågor att släppa på strömmen, men disponenten svarade: ”Det ger jag fan i -släpp på bara.”

Perserud kraftstation
Perserud kraftstation

Efteråt kom disponent Brunskog för att bese ramponeringen och Petter Elofsson, Östtomta tog först emot honom, som han efteråt sade väldigt harm. ”Snälla Elofsson”, började disponenten men avbröts. ”Va är du för en stackare som bär däg åt på detta vise, du vesste att olja va dålig, men du skulle väre tåcken kär….skäms du inte ett enda dugg utan vill ha oss Persinger som försökskaniner.” Mor tog också emot honom på sitt inte allra bästa humör. ”Var mor rädd”, frågade disponenten. ”Dä va att e fråge dä om en va rädd” svarade mor, ”dä kan jag tale om för disponenten, att skall det gå te på detta vise å få ljus, se döger dä ljuse vi hade”. ”Vi hade endast en nådig försyn å tacke för att här inte spillts nö´männskoliv”. ”Mor skall inte behöva vara rädd mer” sa disponenten och klappade henne vänligt på axeln. ”Detta skall aldrig behöva upprepas” Det gjorde det inte heller, men på grund av materialbrist dröjde det en rundlig tid innan ”Ljuset”återkom.

Perserud kraftstation 2009
Perserud kraftstation 2009